– Vi lärare vill våra elevers bästa!
Senast uppdaterad 22 januari 2025
Att se hur eleverna själva kan reflektera över sin egen förändring från sjuan till nian, är något Andreas Claesson inspireras av som lärare på högstadiet. Det händer så mycket för eleverna de här tre åren. Eleverna kommer in som barn och går ut nian som unga vuxna.
Andreas Claesson är en omtyckt lärare på Bäckaskolan. Han räknas till trotjänarna med elva år på bygget. Andreas undervisar i matematik och fysik på högstadiet. Dessutom har han kontaktlärarskap i första hand för klass 8 C. I Andreas klass är det just nu 23 elever.
– Hur många, som är i en klass, varierar från år till år. Det är lite beroende på vilka resurser som krävs, om någon eller några har diagnoser. Det behöver man ta hänsyn till när man sätter ihop en klass.
Det händer mycket för eleverna mellan sjuan och nian. De går från att vara barn till att vara unga vuxna.
– Jag märker att jag får respons och respekt från eleverna med mitt sätt att behandla dem. Jag förväntar mig att de uppför sig vuxet om jag behandlar dem som vuxna. Jag ser den resan de gör till unga vuxna. Jag får se deras resa och kan vara med och påverka dem. Jag inspireras av detta. Jag ser förändringen och de ser den själva. Då kan jag vara lite stolt!
Andreas blev utsedd till Årets högstadielärare på Lärargalan för fem år sedan. Något han blev väldigt överraskad över då. Eleverna hade skrivit en motivering varför han skulle vinna priset. En motivering, som inte bara handlade om hur han undervisar i matematik eller fysik, utan om hans bemötande.
– Som lärare vet man aldrig när man gör skillnad. Man kämpar, men vet ändå inte om man lyckats. Priset som Årets högstadielärare var ändå ett kvitto på att jag gör rätt.
Att bygga relationer viktigt i läraryrket
Andreas ger ett ödmjukt intryck och menar att hans dåliga minne är till förfång för honom i yrket.
– Mitt dåliga minne kan göra att jag har lite svårt med namn på eleverna. Vissa elever har jag bara en till två gånger i veckan i mitt ämne. Då kan det vara svårt att bygga relation. Som lärare har vi vissa värdeord som exempelvis ”relationer”. All undervisning bygger på relationer, men det är också svårt. I varje klass har du, som lärare, några elever du måste vara extra lyhörd inför. I matematik är det lättare att skapa relationer än i fysikämnet. Vi pratar mer under matten än under fysiken. Vi resonerar mycket under mattelektionerna. Medan fysiken blir mer som en föreläsning. Vi tittar kanske på en film eller gör en laboration.
Vi måste bygga eleverna, inte tvärtom
Andreas tycker att det är viktigt att det som eleverna ska lära sig ska avhandlas på skoltid. Han är inte förtjust i att ge eleverna läxor för att de ska hinna med sina ämnen.
– Man kan fråga sig hur mycket tid du, som lärare, ska förvänta dig att eleverna ska lägga hemma. Om jag ger en läxa, så vet jag på förhand att alla inte kommer att göra den. Vissa kommer inte att kunna göra den på grund av sin hemsituation. Det är en annan sak om man kommer efter när man varit sjuk. Då kan jag ge läxa, men då är det viktigt att den görs i samarbete med föräldrarna. Eleverna kan ha helt orättvisa förhållanden hemma. Jag kan se att de, som har det tufft i matte, där har ofta föräldrarna det också. Sådant kan skapa hopplöshet och det vill inte jag att det ska bli. Det är sorgligt när det kan gå över generationerna. Vi måste bygga upp eleverna! Vi lärare kan verkligen döda elevens självförtroende. Det räcker med att vi pustar när en elev ställer en fråga. Som lärare ska du alltid tänka på vad kan du göra bättre, men du kan inte alltid göra det bäst för alla.
Den lite allvarligare Andreas är nog den eleverna ser mest av. I sin lärarroll behandlar han sina elever med respekt, ger respons till dem på ett vuxet sätt och förväntar sig ett vuxet bemötande i gengäld. Detta är något som eleverna uppskattar.
Bekräftelse av eleverna att jag gör rätt
Det finns naturligtvis inga gränser för hur höga ambitioner en lärare kan ha för sina elever.
– För sin egen mentala hälsa behöver du tänka att ”det är inte bara jag”, som påverkar elevens resultat. Annars kommer du inte att överleva. Det är ingen, som blir glad, för att du som lärare går omkring med ett ständigt dåligt samvete. När jag vann priset som Årets högstadielärare kändes det extra hedersamt, eftersom jag inte hade gjort någon ”reklam” för mig. Jag tycker om att träffa eleverna och gör min grej. Eleverna hade beskrivit, i motiveringen, hur jag pushar dem och tror på dem. Att jag pratar med dem under lektionerna även om sådant som är det planerade lektionsinnehållet. Jag är en trygg vuxen för dem. Om man tittar på samhället idag så är det få vuxna som talar med sina barn på ett vuxet sätt. Och barnen behöver prata!