Träffar sprider kunskap om demens och ger gemenskap för de anhöriga

Merja Nyblom och Camilla Henriksson håller i anhörigträffar i vår kommun. Merja är demenssamordnare och Camilla anhörigstödjare inom äldreomsorgen. Chester är Camillas hund som alltid finns med på den dagliga verksamheten.

Merja inleder.

– Vi har en hel del anhörigvårdare i hemmen i vår kommun. Jag gör en del demensutredningar i hemmen och en del som kommer via vårdcentralen. Vi har anhörigträffar en gång per år under hösten med fem träffar på kvällstid.

På de inledande träffarna får de anhöriga mer kunskap om bland annat bemötande mot närstående med demens. Dessa träffar håller Merja i. Då är biståndshandläggare, skuld- och budgetrådgivaren Petra Störling och enhetscheferna även med för att informera.

De vanligaste kognitiva sjukdomarna är Alzheimer, vaskulär demens, frontallobsdemens, Levybodydemens och Parkinsons demens. Demens kallas ofta den anhöriges sjukdom då den medför personlighetsförändringar, som inte alltid upplevs positiva.

Camilla håller i öppna anhörigträffar för närstående till någon som lider av demens.

– De som kommer på träffarna kan ha lite olika bakgrund. Dels kan det vara anhöriga där maken, makan eller föräldern redan har flyttat in på Bäckgården, dels kan det vara de som vårdar en anhörig hemma.

Dagliga verksamheten en ingång

Många tycker att det är svårt att ta beslutet att den demenssjuke ska in på ett särskilt boende. Många med demens är fortfarande mycket fysiskt aktiva, medan de är långt gångna med kognitiva svårigheter.

Först behövs en utredning som uppföljs. Merja gör utredningarna och uppföljningarna.

– Om vi ser att personen har fått en demens brukar vi rekommendera dagverksamheten här. Aktiviteterna på Bäckgården behöver man få beviljade av en biståndshandläggare. På Träffpunkten på Rosendal är aktiviteterna öppna för alla som fortfarande klarar sig själva. Här på Bäckgårdens dagverksamhet har vi mer personal, som dessutom är kunniga i bemötande mot de med kognitiva nedsättningar. När man provat på en gång här så blir det lättare att komma igen.

Camilla visar upp hunden Chester. Han är en omtyckt medhjälpare på den dagliga verksamheten.

– Vår hund Chester är en liten dörröppnare. Han får många att vilja komma fler gånger. De säger ”Den där hunden, den är ju så fin”. Då vill de gärna komma på våra träffar.

Sjukdom som tar sig olika uttryck

När det gäller demens är det svårt att ge generella tips, eftersom förloppet i sjukdomen är väldigt individuellt. Sjukdomarna ger det som kallas BPSD-symtom. Det vill säga de ger beteendemässiga och psykiska symtom hos personer med demenssjukdom,, som inte alltid är så lätta att hantera för de anhöriga. Skadorna på hjärnan är olika hos olika personer. Beroende på vilken skada påverkar den olika system. Sjukdomarna kan drabba kognitionen, minnet, att man får svårt att hitta och planeringsförmågan. Dessa symtom är väldigt vanliga. Det är dock inte alla som drabbas av minnesproblem.

Merja fortsätter.

– Något som är viktigt är att man skapar en relation med personen genom att skapa i ögonkontakt vid samtal. Man får inte prata för snabbt och invänta svar. Om personen berättar att den stått och bakat hela helgen, så ska du inte ifrågasätta, även om du vet att den inte har det. Anhörigträffarna blir som ett andrum för de anhöriga. Där kan man möta andra i samma situation och få lätta lite på trycket.

Starka kvinnor som tar om hand

Oftast är det kvinnor som vårdar sina män. Så är det just nu i vår kommun.

Merja fortsätter.

– Kvinnor är starka. De är vana vid att arbeta hårt. De tillhör en generation som varit vana att ta hand om andra och har gjort allt hushållsarbete hemma. De fortsätter oftast att sköta om allt tills de själva blir sjuka. Många av de som tar hand om sina anhöriga får hjärt- och kärlsjukdomar. De känner av mycket stress. Det är viktigt att vi ser de anhöriga också. De kan ringa mig och Camilla närsomhelst för att få stöd eller bara prata av sig. Det finns de som säger ”Jag har aldrig mått dåligt i hela mitt liv, jag känner inte igen mig”. Det kan vara lätt att känna sig skyldig för att man blir trött av att sköta sin närstående.

De anhöriga behöver stöd

Det är en skyldighet för kommunen att anordna anhörigstöd enligt Socialtjänstlagen. Kommunal Utveckling har haft utbildning kring arbetet med anhörigstöd.

– Kommunal Utveckling har tagit ett krafttag kring anhörigstöd. Att det arbetas med detta är på grund av att man märkt att det fungerar väldigt olika beroende på var man bor i länet. Vi har varit på workshops på plats, men även digitalt.

Camilla inflikar.

– Om vi inte haft de som sköter sina anhöriga i Sverige hade äldrevården gått på knäna. De anhörigas arbete motsvarar 375 000 undersköterskor, vilket motsvarar 200 miljarder kronor. Detta är på frivillig basis oavlönat. Vissa vill, medan andra har inget val och stannar och sköter om på grund av pliktkänsla.

Livet blir helt förändrat

När en anhörig drabbas av demens kan det uppstå en del ekonomiska bekymmer. Det kan vara besvär att någon behöver förvalta fastigheter eller aktier. För detta krävs fullmakt och andra tillstånd. Ofta vill inte personen med demenssjukdom flytta in på ett särskilt boende.

Merja fortsätter.

– Ofta blir den dagliga verksamheten på Bäckgården ett sätt att komma i kontakt med det särskilda boendet. Aktiviteterna hos oss kostar ingenting, men maten kostar och det kostar att ta sig hit.

Camilla avslutar.

– Det är ju fruktansvärt att det är ett stigma. Det är ju en sjukdom man inte själv kan hjälpa att man drabbas av… Svenskt Demenscentrum vill ha ett demensvänligt samhälle. De vill få bort all skuld och skam kring sjukdomen. Den anhöriga kan tycka att den sjuke beter sig konstigt och har ett ”skämmigt” beteende. Anhörigträffarna är så viktiga frizoner, där man förstår att man inte är själv i situationen. Man kan berätta om allt det jobbiga i små grupper. Man kan få ta del av andras erfarenheter och stötta varandra.