Det finns många möjligheter att stötta

Socialtjänsten och flera, som valt att stötta andra, deltog på träffen i Missionskyrkan i Hillerstorp den 7 november. Publiken lyssnade med stort intresse och fick möjlighet att ställa frågor till deltagarna.

Maya Johansson, enhetschef och Ann-Sofie Höök socialsekreterare för Barn och unga informerade under kvällen på Missionskyrkan 7 november om vilka uppdrag som finns om man vill stötta någon.

Ämnet för kvällen var socialt engagemang. Intresset var stort, omkring sextio personer kom för att lyssna. Ann-Sofie inledde.

– Det finns många olika sätt man kan stötta. Du kan vara kontaktperson, kvalificerad kontaktperson, kontaktfamilj, stödfamilj, familjehem, gode man och förvaltare bland annat. Under kvällen har vi fått höra hur det är att vara kontaktfamilj och hur det är att vara i en kontaktfamilj. Men det kan vara lika viktigt att bryta isoleringen för en äldre, som att stötta barn. Inom LSS är uppdraget som kontaktperson tänkt att man ska vara mer som en kompis. Man stöttar genom att vara med den funktionshindrade för att den ska kunna prova på saker och för att fungera som ett stöd på fritiden.

Maya fyllde i.

– För att få bli kontaktfamilj behöver vi ta ut registerutdrag från polisen. Vi tar även referenser från olika håll. Som kontaktfamilj har man tystnadsplikt under uppdraget, vilket man inte har som familjehem. Ersättning utgår till alla som får uppdrag som kontaktperson, men mycket av det som görs som kontaktperson görs för att man vill göra en insats. Att man vill tillföra något positivt i en annan människas tillvaro.

Gunilla och Alva delade sina erfarenheter

Kvällens huvudämne var ”Livet i en kontaktfamilj”, där Gunilla Andersson tillsammans med Alva berättade om hur det varit för dem. Att vara kontaktfamilj är ett sätt att hjälpa någon annan och samtidigt stötta socialt. För många är det ett stort steg att kontakta socialtjänsten för att engagera sig. Om man får ta del av andras erfarenheter kan det vara lättare att själv ta steget till att bli stödfamilj eller exempelvis god man.

Gunilla hade talat med sin man Natanael om att bli kontaktfamilj under en längre tid. Men de väntade tills att de egna barnen blivit lite större tills att de kontaktade socialtjänsten. De fick då gå genom en utredning. När de blivit godkända var det bara att vänta. Detta var 2003. Gunilla minns tillbaka.

– Första uppdraget var Alvas storebror Alex, som kom en helg i månaden till oss. Alex var en pigg kille och vi har många härliga minnen från den tiden. Även storasyster Angelika kom vissa helger. Det var först 2007 som Alva kom till oss.

Alva berättar om hur det känts för henne.

– Vi är en stor familj med fem barn, där vi alla har olika diagnoser. Vi har lärt oss att alla har olika förutsättningar och vi har förståelse för olikheter. Vi är problemlösare. Vi tänkte att vi kunde testa hur det att ha kontaktfamilj för att alla skulle få mer tid med våra föräldrar. Vi försökte hitta lösningar som skulle passa alla.

Gunilla fortsätter.

– När Alva kom så var hon bara liten, något år gammal bara. Alvas nanna sa att om det går bra kan hon få stanna två nätter. Hon hade napp och nalle med sig som tröst. Hon skrek när vi tog henne från mamma, men väl hemma hos oss gick det jättebra. Det är ett stort förtroende att lämna sina barn till någon man knappt känner. För oss har det gett nya perspektiv genom att vi varit kontaktfamilj. Vi har fått dela med oss av vår vardag, hur städar vi, hur lagar vi mat, hur klipper vi gräset. Det har handlat både om positiva och tuffa saker. När Alva var sex år fick vi bli familjehem till henne på heltid. Det var tufft för alla, men värst för Alva. Det var en stor omställning men vi försökte anpassa oss och göra det bästa för att stå till förfogande.

Alva tar över.

– Det var stundvis jobbigt och stundvis bra. Min mamma skulle diagnosticeras, men det är alltid jobbigt att flytta från en förälder. Det var så ovanligt för mig att vara borta från mina syskon. Idag förstår jag att Gunilla och hennes familj hjälpte oss. Min familj hade inte möjligheterna att göra en massa saker, kanske av ekonomiska skäl, eller för att vi är så många. Med kontaktfamiljen har jag fått se mycket som jag annars inte fått göra.

Gunilla avslutar.

– Att vara kontaktfamilj handlar för oss om att dela med oss och ge vidare trygghet, omsorg och kärlek som vi själva fått.

Det ger så mycket att få stötta

Under kvällen deltog några som idag stöttar, bland annat som kontaktfamiljer och gode män. Dessa var Kristina Andersson, Johanna Bjuvensjö, Bengt-Göran Fransson, Eva Romhagen, Kicki och Greger Hageberg, vilka delade med sig av sina erfarenheter.