Ingen dag är den andra lik, det passar mig perfekt!

Ida Gollwitzer Lyckberg är nitton år och arbetar som stödassistent på det nybyggda Trollbackens LSS. Ett arbete som är både utmanande och utvecklande. Hon arbetar efter ett tolvveckorsschema, vilket gör att ingen vecka är den andra lik. Ida stormtrivs och är nöjd och tacksam för att ha ett stimulerande och omväxlande arbete nästan direkt efter studenten.

Ida Gollwitzer Lyckberg anställdes på service- och gruppboendet på Trollbacken för ett par månader sedan. Hon var nybakad student från samhällsprogrammet med inriktning på beteende och hade inte riktigt hittat vad hon skulle jobba med i framtiden.

När hon blev uppmanad att söka anställning som stödassistent föll bitarna på plats. Ida är ingen nio-till-fem-person och hade aldrig trivts där alla dagar ser likadana ut. Hon sprudlar av glädje när hon pratar om sitt jobb. Det är som att orden bubblar fram ur henne.

– Jag började här i januari och arbetar både på serviceboende och de i gruppbostad. Vi jobbar både i team och individuellt. Som stödassistent gör du mycket själv med brukaren. Alla boende har varsin kontaktperson, som oftast följer med på till exempel läkarbesök. Men för det mesta arbetar alla med alla.

Nu formas arbetet på Trollbacken

I december förra året invigdes Trollbackens nya LSS-boende som ett komplement till det Humleåsens LSS. Här finns två typer av boenden för personer med funktionsnedsättning, dels gruppbostäder och dels servicebostäder. Ida Gollwitzer Lyckberg tillhör stödassistenterna som är med och formar arbetssättet tillsammans med sina tio kollegor.

På Trollbacken finns gruppboendet på bottenplanet. Från våning två och uppåt är det serviceboende och samlingssalar. Allting är väldigt ljust och fräscht.

Ida tog studenten på Gnosjöandans Kunskapscentrum i juni 2024. Då visste hon inte riktigt vad hon skulle göra efteråt.

– Jag har jobbat mycket på Töllstorpshallen. Men jag kände att jag ville prova på någonting nytt. Det var lite tomt direkt efter studenten, och jag visste inte vad jag skulle göra. Jag hade arbetat på Humleåsens LSS tidigare, och kände att jag kunde tänka mig att fortsätta arbeta inom LSS.

Öppen att möta nya människor

Ida läste på samhällsprogrammet med inriktning på beteende och har läst till kurser i bland annat psykologi, kommunikation och vård och omsorg. Hon menar att man behöver ha en speciell personlighet för att arbeta med människor med olika slags funktionshinder.

– Det är ett väldigt socialt arbete. Man får inte ha problem med att prata med människor. Och man behöver vara öppen för nya kontakter. Man måste verkligen veta vad man ger sig in på. Efterhand lär man sig hur man ska behandla olika personer. Jag ser det som en utmaning. Jag lär mig mycket själv. Något som är väldigt positivt är att man får sådan uppskattning för det man gör. Här känner jag en så stor tacksamhet från de jag jobbar för! Och det innebär personlig utveckling för mig själv.

Plötsligt finns ett socialt sammanhang

Även om Ida bara arbetat några månader på Trollbackens LSS, så har hon utvecklats och lärt sig väldigt mycket redan i jobbet.

– Det går väldigt fort att lära känna de som bor här, för man tillbringar så mycket tid tillsammans. De är väldigt öppna mot oss i personalen. De som flyttat in här har väldigt olika slags funktionshinder och alla är olika. Men man ser redan att de har börjat skapa vänskapsrelationer sinsemellan. Plötsligt har de ett socialt sammanhang! De har kunnat flytta hemifrån.

Just nu är de flesta som flyttat in unga. Här får de en chans att utvecklas. Vi är här för att stötta för att de ska klara så mycket som möjligt själva. Jag tror inte man gör någon en tjänst om man curlar dem för mycket, men de ska självklart känna att vi finns för att visa och stötta. Det är en stor lycka för individen att känna att den kan göra saker själv.

Kompisarna och släkten finns här

Ida flyttade själv hemifrån för ett år sen. Det var en stor omställning, menar hon. Hennes mamma har alltid ställt upp mycket för henne.

– I framtiden vill jag kanske flytta för att plugga någon annanstans. Man vet aldrig vad som händer och hur man känner då. Just nu är jag tacksam för att jag fått jobb här i Gnosjö. Här har jag alla mina kompisar. Och i Kulltorp har jag nästan hela min släkt på samlad på samma gata. Det är mycket anledningen till att jag stannar kvar. Och det är verkligen superkul att vara med på något nystartat!